Dissociativ identitetsstörning (DIS) är en traumarelaterad psykiatrisk diagnos som kan utvecklas under barndomen på grund av upprepade långvariga trauman oftast innan åldern 9-12år. Ett trauma kan till exempel vara svår mobbning, försummelse och neglekt, fysisk- och psykisk misshandel eller sexuella övergrepp.

Dissociativ identitetsstörning innebär att man är splittrad inuti, man har inte tillgång till alla sina minnen och erfarenheter. Detta eftersom hjärnan på grund av trauman har satt upp amnesiska barriärer mellan de olika erfarenheterna man har. DIS är en försvarsmekanism som gör att man när trauman sker kan dölja att man är utsatt och så att man klarar av att leva vidare, trots det hemska.

Dissociation betyder åtskilja eller splittra och innebär att man på olika sätt kopplar bort sig från verkligheten. Alla dissocierar ibland, det är helt normalt. Att dagdrömma, köra på rutin och inte uppmärksamma vart man kört och inbland stänga av sina känslor är helt normalt. Problemet blir när dissociationen blir patologisk, alltså sjuklig, och man dissocierar så pass mycket och ofta att det blir ett hinder i vardagen. Man kan dissociera på flera olika sätt, här nedanför kommer några utav symptomen på dissociativ identitetsstörning. 

Dissociativ amnesi
Amnesi betyder minnesförlust. När man lider utav amnesi kan man inte minnas delar utav ens liv, oftast stressfulla och traumatiska situationer men även vardagssituationer. Amnesi är inte som vanlig glömska, det blir blankt och man kan inte på nått sätt återkalla minnet. Amnesin kan vara från nuet och från tidigare i livet. Man kan få amnesi utav flera orsaker men när det handlar om dissociativ identitetsstöring beror det ofta på ens splittringar, också kallade delpersonligheter, inte kan minnas vad en annan splittring har gjort.

Identitetsvariation och identitetsförvirring
När man har dissociativ identitetsstörning så har man två eller fler delidentiteter. De olika delpersonligheterna kan ha olika namna, åldrar, kön, intressen och sätt att vara på. Delpersonligheterna kan ha olika roller så som att fungera i och sköta vardagen medans andra delar kan leva kvar i traumatid och inte alls fungerar i vardagen. Man kan alltså skifta mellan att vara hög- och lågfungerande när man har DIS. Att ha olika identiteter innebär också att man ofta kan få en känsla av identitetsförvirring. 

Derealisation
När man får derealisationssymptom känner man att omgivningen är konstig och orealistisk. Man kan få synahallucinationer, att omgivningen rör på sig. Det kan också innebära att man inte känner igen personer som man känner eller att ens hem känns främmande. Man kan känna det som att man är i en dimma eller overklighet.

Depersonalisation
Depersonalisation är ungefär motsatsen av derealisation. Man kan till exempel känna att jaget känns overkligt, att man är utanför sin egen kropp och att det som händer inte sker på riktigt eller för dig, eller att minnen man har inte handlar om en själv utan någon annan. Man kan också få ljud- och synförändringar, till exempel att ljud kan upplevas högre eller lägre än normalt och att man får tunnelseende.

Derealisation och depersonalisation sker ofta samtidigt men går även att uppleva separat. Det är det vanligaste formen av dissociation.

Tidsförvrängning
Vid tidsförvrängning kan tiden upplevas annorlunda, till exempel kan tiden upplevas gå fortare eller långsammare än normalt. Man kan uppleva tidshopp, att tiden hoppar fram flera timmar eller som att tiden står stilla.

Dissociativ fugue
Fugue innebär att man tappar vem man är, varn man är och vart man ska. När man är i en fugue kan det hända att man reser/beger sig ifrån sitt boende utan att veta vart man ska eller vem man är.

Dissociativ stupor
Stupor innebär att man inte kan röra sig. Man kan till exempel fastna sittandes eller liggandes i långa stunder och slutar reagera på stimuli så som beröring, ljud, ljus och smärta.

Dissociativa kramper
Dissociativa kramper kan likna epileptiska anfall. Kroppsdelar eller hela kroppen kan rycka och skaka.

Hypoarousal
Hypoarousal är sänkt anspänning, till exempel känslomässig eller kroppslig stumhet (oförmåga att känna smärta). Att man känner sig tom och frånvarande, oförmögen att tänka och tala, oförmåga att röra sig och svara samt att man kan bli extremt dåsig eller till och med förlora medvetandet.

Hyperarousal
Hyperarousal är förhöjd anspänning, till exempel spänd, uppe i varv, rastlös, vaksam och lättskrämd. Man kan vara lättstött och få känslomässiga utbrott, allvarliga svårigheter att sova samt koncentrations- och uppmärksamhetsproblem.

Dissociativ identitetsstörning har en prevalens på 0.5-1.2%. Således ungefär lika vanligt som Schizofreni som har en prevalens på ungefär 0.7-0.8%.

Ett sätt att se på dissociativa diagnoser är genom strukturell dissociation. När ett barn föds är det ointegrerat, med rätt förutsättningar (inga trauman och stöd från vuxna) kommer barnet integrera sina upplevelser till en sammanhängande känsla av själv. Om barnet utsätts för trauman hindras integreringsprocessen och barnet förblir splittrat. Strukturell dissociation är när en person förblir splittrad och blir flera ointegrerade delpersonlighet. Detta på grund utav trauma och oavsett allvarlighetsgrad på traumat. I denna teori inkluderas även emotionellt instabil personlighetsstörning (EIPS) och posttraumatisk stressyndrom (PTSD).

Det finns tre olika strukturella dissociationer. Primär strukturell dissociation, sekundär strukturell dissociation och tertiär strukturell dissociation. Vid strukturell dissociation pratar man om ANP och EP delar. En ANP del betyder att delen fungerar i vardagen medans en EP del är en emotionell del som inte riktigt är fungerande i vardagen.

Vid PTSD har man primär strukturell dissociation. Det innebär att man har en ANP-del och en EP-del. Secondär strukturell dissociation har man om man till exempel har Emotionellt instabilt personlighetssyndrom (EIPS), komplex PTSD eller OSDD (Andra specificerade dissociativa syndrom) och det innebär att man har en ANP-del och flera EP-delar. Har man DIS så har man tertiär strukturell dissociation vilket innebär att man har flera ANP-delar och flera EP-delar. 

Strukturell dissociation kan förklaras genom den emotionella delen av personligheten (EP-delen) och den uppenbart normala delen av personligheten (ANP-delen). Splittringen utav en personlighet kan uppstå när en persons försvarssystem är aktiverat, vid stark stress eller hot. En emotionell del uppstår när försvarssytemet inte längre orkar och situationen blir övermäktig, den emotionella delen stannar i den hotfulla och överväldigande situationen medans den uppenbart normala delen fortsätter livet som om den övermäktiga situationen inte skett. Den normala delen integrerar inte med den emotionella delen så den emotionella delen har ingen insyn i det dagliga livet. Trots att den uppenbart normala delen gör allt för att hålla den emotionella delen utanför så kommer den emotionella delen påminna den normala delen om sin existens genom att skapa flashbacks och mardrömmar. Detta överenstämmer med diagnosen PTSD (Posttraumatisk stressyndrom), DESNOS (Disorder of extreme stress, not otherwise specified) och OSDD (Andra specifiserade dissociativa syndrom). Dessa diagnoser innebär att man har en uppenbart normal del och en eller flera emotionella delar. När det kommer till DIS så har det skapats flera uppenbart normala delar och ännu flera emotionella delar.

Människor runt omkring en person med DIS kan inte nödvändigtvis se skillnaden mellan de olika personligheterna. För att få diagnosen DID måste man även ha amnesi och återkommande minnesstörningar, förlorat viktig personlig information samt vardagliga händelser. Minnesförlusterna kan förklaras genom att alters/ delpersonligheter tar över kommandot av kroppen.

Vissa delpersonligheter kommer vara medvetna om varandra och andra kommer vara ovetande om de andra. Ibland kan en delpersonlighet fronta och ingen annan kommer vara medveten, detta är ofta orsaken till amnesi i vardagen. Ibland kommer det vara en medvetenhet mellan delpersonligheter vilket gör att andra kan veta om vad som händer. Vid medvetande mellan delpersonligheter (samedvetenhet) kan oftast inte de medvetna delpersonligheterna agera på vad som sker, på vad som den frontande delpersonligheten gör. Den kan bara titta på men det händer likväl att samedvetna delpersonligheter samarbetar.

Det finns olika roller inom systemen hos någon med DIS. Några vanliga är till exempel; barndelar, beskyddare, hjälpare, kampdelar, delar som skäms, interjektioner och inre förövare, variationerna är lika vida som det finns personer med DIS.

Dissociation är inte samma sak som psykos. Det finns dock överlappande symptom, så som hörselhallucinationer. Hallucinationerna vid DIS är oftast en dialog mellan olika alters inuti men vid till exempel schizofreni upplevs hörselhallucinationerna som om de kommer från utsidan.

Med dissociativa störningar kommer inte bara emotionella symptom utan även fysiska. Till exempel, man kan delvis eller helt tappa förmågan att röra sig, tappa känseln och känslighet för smärta. Man kan också få suddig syn och bli oförmögen att tala eller reagera mindre på ljus, ljud eller beröring. Detta kallas för psykosomatiska eller somatoforma besvär.

En person kan ta sig igenom krig och svåra trauman utan att utveckla DIS eller andra dissociativa syndrom. Det verkar som om obearbetade trauman och att man inte fått emotionell hjälp utav vuxna som är grunden för att utveckla DIS eller andra dissociativa syndrom.

Att dissociera kan vara en skrämmande upplevelse och skapar känslan av att tappa kontrollen trots att man förstår och känner igen symptomen och vart de kommer ifrån. Det är svårt att acceptera dissociationerna framförallt för att man inte kan kontrollera dem med vilje och detta leder till en känsla av okontrollerbarhet. Trots att man vet att denna strategi en gång gagnat en och behövdes så är det oerhört svår att hantera i nuet.

Det är vanligt att ens inre och yttre jag inte stämmer överens med varandra. På utsidan kan man se ut att fungera bra men på insidan är det kaos. Dissociativa symptom är inte farliga i sig men de leder till exempel oftare till självmord och självskador än för personer utan DIS.

Det viktigaste att säga är att dissociation kan upplevas på så många olika sätt och oavsett hur så skapar det ofta mycket lidande. Stigmatiseringen i samhället hjälper inte heller till och många filmer porträtterar personer med DIS som våldsamma förövare när sanningen är att de allra flesta med DIS är raka motsatsen.

Hur svårt det är att leva med DIS beror inte nödvändigtvis på hur många delpersonligheter en person har. Det är inte heller alltid en bättre integration får personen med DIS att fungera bättre. Det kan till och med vara en högre funktion för att delpersonligheterna är separerade eftersom personen då ofta inte behöver hantera sina starka känslor. Men det kan också vara kaos, med ett vardagsliv som är ohållbart och osammanhängande på grund utav amnesi. 

För att lära sig förstå och hantera sin DIS krävs ofta långvarig (flerårig) terapi. Oftast är målet med psykoterapi att integrera delarna så att de kommunicerar bättre och där med fungerar bättre. Detta kräver dock att man klarar av att hantera och leva med sina starka känsloutbrott. När två eller flera delar integrerats och lärt sig samarbeta kan fussion ske. Fussion innebär att delpersonligheterna smälter samman till ett. Fussion kan dock hävas, alltså att delarna splittras igen om man utsätts för stor stress eller nya trauman. 

Dissociation är svårt och ofta omöjligt att bli av med. Man måste acceptera livet med DIS och försöka göra livet så hanterbart det bara går, ofta betyder det att man hittar en väg att sammarbeta mellan delpersonligheter och känslor.

Utifrån den vi vet idag om DIS så orsakas det av barndomstrauman, andra typer av dissociativa syndrom kan orsakas av andra psykiska störningar så som panikattacker, depression eller droganvändning. Dissociativa syndrom är vanligt när någon upplever extrem överväldigande stress oavsett om detta orsakas utav trauma eller inte.

Det är vanligt att personer med Dissociativa störningar även har diagnoserna självskadebeteende, ätstörningar, depression och PTSD samt flertalet självmordsförsök i bagaget. Många har tyvärr även tagit livet av sig.